Den smutsiga ytan

Shit!
Jag har inte mycket tid, nästan ingen tid alls. Igår kom nämligen min man in i köket och såg lite lagom underlig ut.
"Jag har fått ett mejl", sa han.
Nu är det så att min man jobbar vid datorn hela dagarna och får ofantligt många mejl varje dag, så jag anade att det var ett speciellt mejl.
"TanttidningsKuriren från den stora livsmedelskedjan vill göra reportage om mig. Hemma-hos-reportage. Jag ska laga mat," fortsatte han.
"Du ska vad? Här? I vårt fula kök?" frågade jag och kände skräcken växa. Sen kom jag på att vi kunde lösa det genom att ge tidningen adressen till våra vänner två hus bort - de som har renoverat sitt kök och där det glänser. Inte där det är flottigt som hos oss. Mannen min kan väl laga mat där? Fast efter lite mer funderande bevekade han mig genom att föreslå en tur till IKEA och inköp av nya skåpshandtag. Ett telefonsamtal senare hade även min mammas man lovat att hjälpa oss att kakla om ovanför diskbänken. Det finns gränser för vad man vill visa.
Och jag som hade tänkt mig en lugn sommar. Bara grilla, umgås och ta dagen som den kommer. Jo jo. Synd att man inte kan vara sig själv och vara stolt över sitt fula kök. Jättesynd.