Två dagar i huvudstaden och jag känner mig återupplivad och glad. Samtidigt var det så skönt att få komma hem till sina barn igen. I natt knallade lillflickan in till oss och utropade förvånat: "Mamma, pappa! Är ni hemma?" Hon hade förväntat sig att få se farmor i sängen. Det var så mysigt att få krama den lilla kroppen och få känna värmen! Borta bra, men hemma bäst, som sagt.
Och ändå... vad skönt att få komma bort. Jag hade planerat att inte planera något. Inga musikaler, inga teaterbesök, inga muséer. Bara vara, sitta och titta och känna in. En sak hade jag faktiskt planerat och det vara att träffa A-M (Jag skriver inte ut namnet eftersom jag inte vill att mina närmaste ska googla sig hit). Hon är en bloggvän och jag ville väldigt gärna säga hej till henne irl också. Vi stämde träff i Kungsträdgården, hamnade på en uteservering och pratade. Och pratade. Och pratade. Hej, vad tiden går fort när man har roligt! Det kan vara nervöst att träffa någon man egentligen inte känner. Man vet inte om det är en monologmänniska man ska prata med. En sådan som får mig att känna att jag inte ha något att säga. Men A-M visade sig vara en dialogmänniska (om man nu får dela in befolkningen i dessa två grupper...) och vi pratade hela tiden om viktiga saker, stora som små. När det var dags att skiljas kände jag att jag har en vän som jag kan lita på. Jag känner sådant hopp! Tänk att bloggvärlden sammanför människor på det här sättet! Ibland räcker det med att träffas genom bloggarna, ibland vill man träffas irl.
Det visade sig att var det en Signspotting-utställning i Kungsträdgården. Det finns en sak jag samlar på och det är just skyltar. Alla har vi våra brister... OK, tillbaka till utställningen. Folk på resa har skickat in bilder på skyltar från världens alla hörn till
Signspotting och sedan har vissa skyltar kommit med i denna utställning. Jag gick runt och plåtade med min lilla mobilkamera och skrattade och log. Överallt bland skyltarna stötte jag på människor som gjorde likadant. Vi tittade på varann och skrattade och för ett tag undrade jag om jag verkligen var i kyliga Norden. Eller så är inte Norden så kyligt ändå. Håll till godo med några av skyltarna:
Och ändå... vad skönt att få komma bort. Jag hade planerat att inte planera något. Inga musikaler, inga teaterbesök, inga muséer. Bara vara, sitta och titta och känna in. En sak hade jag faktiskt planerat och det vara att träffa A-M (Jag skriver inte ut namnet eftersom jag inte vill att mina närmaste ska googla sig hit). Hon är en bloggvän och jag ville väldigt gärna säga hej till henne irl också. Vi stämde träff i Kungsträdgården, hamnade på en uteservering och pratade. Och pratade. Och pratade. Hej, vad tiden går fort när man har roligt! Det kan vara nervöst att träffa någon man egentligen inte känner. Man vet inte om det är en monologmänniska man ska prata med. En sådan som får mig att känna att jag inte ha något att säga. Men A-M visade sig vara en dialogmänniska (om man nu får dela in befolkningen i dessa två grupper...) och vi pratade hela tiden om viktiga saker, stora som små. När det var dags att skiljas kände jag att jag har en vän som jag kan lita på. Jag känner sådant hopp! Tänk att bloggvärlden sammanför människor på det här sättet! Ibland räcker det med att träffas genom bloggarna, ibland vill man träffas irl. 
Det visade sig att var det en Signspotting-utställning i Kungsträdgården. Det finns en sak jag samlar på och det är just skyltar. Alla har vi våra brister... OK, tillbaka till utställningen. Folk på resa har skickat in bilder på skyltar från världens alla hörn till Signspotting och sedan har vissa skyltar kommit med i denna utställning. Jag gick runt och plåtade med min lilla mobilkamera och skrattade och log. Överallt bland skyltarna stötte jag på människor som gjorde likadant. Vi tittade på varann och skrattade och för ett tag undrade jag om jag verkligen var i kyliga Norden. Eller så är inte Norden så kyligt ändå. Håll till godo med några av skyltarna:
8 kommentarer:
En så alldeles fantastisk uttänkt uppdelning av människor! Allt blev plötsligt så enkelt! De som jag känner att jag blir stum med är alltså monologmänniskor och då är det ju inte mig det är fel på!!!
Gillar verkligen tanken!!!
Persilja, du gillar uppdelningen?! Hmmm, kanske ska varumärkesskydda mina nya ord....
Tänk, den trevliga bloggaren spottade jag på B&B i höstas... vid ingången, kände igen från bloggen, men sen vände jag mig om - och hon var borta efter att vi bara hunnit hälsa.
Jag känner så väl igen det där med lite fria barn-dagar... Kan tala om att de blir fler om sisådär 25 år... :)
Men hallå... jag svarade här nyss, vart tog det v... aha! Nu ser jag en liten skylt om godkännande... vojne, vojne, måtte jag bli godkänd... :)
Vilka roliga skyltar! =0)
Men ibland undrar man... Inte kan de vara "på riktigt"?
Bloggblad, säger du det... Att det blir mer tid för sånt? Jag ska försöka hålla fast vid den här tiden och samtidigt se tjusningen i att få mer tid.
Och visst blir du godkänd. Fattas bara annat!
Hedgren, jo de är faktiskt på riktigt. Någonstans ute i världen. :-)
Hi hi - där är ju jag... och så är det... roligt att samtalspratadialogiseramera... med dig... frågan är om jag kan länka till inlägget. Må bäst Anne-Marie
Anne-Marie, så du blev inte arg för att jag la ut bilden då? Jag tycker den blev så bra. En glad en.
Nu ska vi se vad du skrev... "samtalspratadialogiseramera" . Ett nytt ord är fött! Det borde firas!
Men länka hit? Mja, jag vill ju inte bli hittad liksom. Kanske en annan gång när jag har fattat mod.
Skicka en kommentar