Idyll Danmark

Igår kände vi oss fria. En dagsutflykt till Danmark skulle det bli. Glada barn och avslappnade vuxna som skulle få gräva ner tårna i sanden och hålla varandras händer. Kanske att vi skulle kunna sitta där och titta varandra i ögonen...

Blev det så? :-)

Nej, inte riktigt. Trots wienerbröd och sol kunde jag inte vara den där riktigt väna mamman som bara ler åt sina barn. Och sin man. Ett pressat tidsscema (varför skaffar man sig sådana?) där vi skulle klämma in ett besök där de två haven möts, ett besök till den där kyrkan som bara har ett torn som sticker upp och ett till den stora sandöknen, gjorde att jag tittade på klockan och schasade på min familj. Irritation. Sonen hade haft önskemål om att besöka de olika ställena och jag ville att han skulle få komma dit. Fast hur kul är det att ha en sur morsa som sitter i en överhettad bil och muttrar för att mannen inte växlade pengar som hon hade sagt åt honom att göra och....? Ja, ni vet.

Att semestra är jobbigt. Man tror alltid att det ska bli så avkopplande och bra, men sen slutar det alltid med att man är slut som människa. Upplevelser? Ja. Men semester? Nej, det kan man inte kalla det.

Fast totalt misslyckat var det nog inte. Jag var snäll mellan varven. Och besöket på sandöknen visade sig innebära en tur till fotomodellernas förlovade land.

Där stod de och plåtade, antagligen till ett magasin som ska ut nästa sommar. Inte visste de att två bloggare hade kommit dit och avslöjade dem... Undrar vad det kan vara för tidning? Jag hoppas inte att den här klänningen kommer att visa vägen för modet nästa år:

Själv blev jag inspirerad och lät mannen plåta mig mitt i all sand. Lovar att det absolut inte kommer att visa vägen för någonting!

All igenkänning är fel. Jag är någon annan. Kanske lik, men definitivt inte någon du känner.